Spanska Villan

Min faster har länge bott i Kungsör. Faktiskt under hela min uppväxt. Redan då, när jag höll på och växte upp alltså, tyckte jag att husen i Kungsör var så vackra! Kanske inte överallt- 70-tals byggnationen såg ju ut ungefär som i Arboga, där jag bodde. Inte särskilt speciellt alltså. Det som stack ut var istället de stora disponentville-liknande villorna man ser på vägen in mot centrum från stora vägen. Stora, unika villor med knyckar och torn! En av dem är till salu nu- Spanska villan från 1944 på Kvarngatan.  

    
Den är STOR. Lite större till utseende än yta- 115 kvm boyta, men den tar plats och ursäktat sig inte. Se bara på altanen: 

   
Det här är ett uterum för ett stort hus- inte ett litet hus! Likadant är det med balkong: 

 
Trappa: 

 
Och kök 

   
Vaddå inget kök? Det är ju där! 

   
Jag älskar tighta kök! Kök som man inte behöver springa ett marathon-lopp i för att laga en söndagsstek. 

Kungsör lider av stora småstadadöden, tyvärr, så spanska villan är till salu för 1 595 000 kronor och min faster har flyttat därifrån. Aftonbladet skrev i våras en artikel-serie de kallade ”De döda städerna”. De artiklarna måste man vara Puls-medlem för att läsa, men för att läsa reaktionerna från ortsbor behöver man inte betala någon månadsavgift. De är inte direkt nådiga mot Aftonbladets serie – se här. Som om det var artikeln i sig som orsakade stora småstadsdöden. Visst känns det trist att få sin hembygd dödförklarad och kanske borde både jag och Aftonbladet använda ett lite mindre laddat uttryck, men att sätta fingret på problemet är väl ändå första steget! Jag älskar Kungsör- där har jag badat och gått på bio och ätit pizza och suttit på fasters balkong och beundrat hennes klematis. Men till och med faster har ju flyttat därifrån. För det kändes inte roligt att bo där längre. Osäkert. Som det gör i en stad som börjat bli öde- som inte lever på samma sätt längre. Som har tomma lokaler och, som i Arboga, galler och stora sjok färgad fönsterplast för de skyltfönster där verksamhet pågår. Någonting måste till för att småstäder ska kunna börja leva igen. Vi lever i ett sådant snabbt samhälle- alla vänner är samlade på ett ställe i telefonen. Det behövs inte längre några långa telefonkedjor för att informera om att kusin Tiina fått barn. Eller att grannen skilt sig och funnit en ny man. Ska vi handla julklappar sköter vi det effektivast tillsammans med tusentalet andra en lördagseftermiddag på köpcentrat. Var i detta finns det plats för en liten, liten småstad? Jag menar alltså inte att de inte ska få finnas, utan frågan är precis vad som står: var finns platsen för små städer och hur ser deras (nya) roll ut?

Jag läste för någon vecka sen att man i USA jobbar på en typ av vacuum-transport-system som skulle dra ner restiden mellan Stockholm och Göteborg till 25 minuter. Släng in den, säger jag, så kanske våra småstäder kan börja leva upp igen. Tänk att kunna köpa och bo i spanska villan i Kungsör, jobba i Malmö och handla maten i Örnsköldsvik. Kanske ta en tur till Gysinge för att köpa ett nytt dörrtrycket i gammal stil och sen svänga förbi kompis-Karin utanför Fjugesta och få med sig en nyslaktad mini-tupp till middagen. Ja tack!

Björn Hedvall i Kanada

Jag ber genast om ursäkt för den något missvisande rubriken, men jag kunde inte låta bli! I Degerfors finns ett område som kallas för Kanada och i det området finns ett gammalt karbadhus till salu, ritat av tidigare nämnda Björn Hedvall.  

    
 
Ganska fint va? Björn Hedvall föddes i Gävle i slutet av 1800-talet, men höll sen mest till i Stockholm. Enligt uppgift (från arkitektur- och desigcentrum, fint skare va!) ritade han över 270 byggnader i Stockholm! Varav ungefär 70 ritades och  uppfördes under 20-talet. Karbadhuset i Degerfors är från början av 1940-talet, när Hedvall och övriga arkitektsverige lämnat 20-tals klassicismen långt bakom sig och anammat funktionalismen sedan minst ett årtionde. 

Anledningen till att presentationen av karbadhuset hittills mest är proppat med siffror och årtal sammankopplade med arkitekten är att det inte finns så mycket att visa av huset, tyvärr. Entrén är fantastisk 

   
Tydligen var Hedvall särskilt intresserad av entréer då de spelar en avgörande roll för hur man sen uppfattar resten av huset. Om fasaden är omslaget till Selma Lagerlöfs ”Gösta Berlings saga” är entrén den inledande meningen- ”Äntligen stod prästen i predikstolen!”. För er som inte är sugna på att läsa Selma borde det räcka med att googla den meningen- mina lärare i svenska tjatade om den under hela högstadiet och gymnasiet! Analogin är ändå det viktiga här- visst gör ett vackert omslag att vi blir sugna på att gå in i huset, men den där inledande meningen avgör om vi kommer förvänta oss storverk eller mediokra rumsupplevelser. Jag kommer att tänka på Sebbe och Lisas fantastiska hus utanför Tomelilla igen (länk), och på hur mannen som bodde i huset före dem tyckte det var en god ide att placera badkaret i hallen. Oavsett vad man tycker om ett badkar i hallen skapar den sortens entré förväntningar på att det övriga huset kommer att vara allt annat än konventionellt, trots sitt ganska ordinära omslag, och jösses vad det levererade! Gå genast in och titta på bilderna därifrån och kom sen tillbaka hit och titta på de sista bilderna från karbadhuset i Degerfors!

   
Så här ser baksidan ut. Jag vet. Det var inte så mycket att komma tillbaka för… Jag har hittat en del historiska bilder på exteriören, men den ser i stort sett likadan ut nu som den gjorde för 50 år sedan. Det hade varit fantastiskt att se historiska interiöra bilder! Hur såg entrén ut när karbadhuset var öppet? Hur såg omklädningsrummen och pentryt ut? Idag ser det ut att vara plastmatta och glasfiberväv i omklädningsrummet och något tämligen nyinstallerade modulkök i pentry-delen.  

   
Stiligt va? Nä, jag tycker vi avslutar med bilder ifrån framsidan igen så att vi minns varför jag bestämde mig för att presentera det här huset egentligen: 

   

Karbadhuset i Degerfors har ett bud just nu på sig på 500 000. För det får du 237 kvm entréplan  
 
Och 246 kvm källarplan 

 

Någonting helt annat

När jag tittade igenom min lista av sparade objekt igår blev jag lite trött på mig själv. Hus efter hus i olika grader av renoveringsbehov med röda fasader och vita knutar tornar upp sig på min sida på Hemnet. Är jag inte mer mångsidig än så? Jo då! Jag fick leta lite, men så hittade jag något nytt. Inte nytt som i nyproducerat, så mångfacetterad är jag inte, men nytt som i en bostadsrätt! Och en prisvärd sådan. Jodå, de finns! I Sundsvall! I det här huset:

I det här hörnet:

Eventuellt kommer ni tycka att det är lite fusk, för den har ganska många attribut som annars brukar återfinnas hos hus. Som en egen ingång:

Och inte mindre än tre och en halv våningar! En källarplan:

Med gillestuga!

Och ett entréplan:

Med kök. Och vilket kök!

Och serveringsgång. Och vilken serveringsgång!

Sen var det en övervåning:

Med olika sorters rum. Rum som man tillexempel kan ställa fåtöljer i:

Fast finast här är nog hur man markerat fönsterpartierna med trärena foder! Snygg detalj, särskilt till djupa fönstersmygar. Jag brukar beklaga mig över såna däringa moderna glasväggar, ni vet där man har glasat en hel gavel för att det är en snajsig vy utanför som man ska få känslan av att vara mitt i. Jag vill inte vara mitt i vyn – i så fall hade jag gått ut och ställt mig i den. Jag ser hellre att fönstret ramar in vyn och att den pryder mitt rum. De här fönstren är sannerligen inramade. Det ska jag ta med mig!

Men vidare. Det finns ju faktiskt ett halvt plan också och när jag visar det så kommer ni samtidigt få se grädden på det här lägenhets-moset. Vänta bara!

Vad är det som skymtar där till vänster i bild? Jo:

Det här!

Och det här!

Den här trappen alltså!

Jag blir alldeles trapp-sjuk! Titta bara när man kommer ner från övervåningen till entréplan! Hå hå!

Lägenheten ligger på Högbovägen i Sandviken och kallas borgmästarbostaden i annonsen. Den är på 180 kvm och har ett utgångspris på 695 000.

Grönt är skönt

Apropå det här med gröna kök – det här huset har också hunnit tas bort från hemnet, men har ett alldeles för färgglatt kök för att inte komma med på le blog. Det är mest exteriöra bilder som den här:

Och den här:

Tur att huset är färgglatt också utanpå och kubiskt och gulligt med det där taket som är påtryckt som en liten hatt. Av någon anledning får det mig att tänka på pappan i Tomtebobarnen. Han med kott-hatten. Jag vet inte om ni ser likheten?

– pappan (källa)

-huset

-pappan (källa)

– och huset! Likheten är slående! Och tomtebobarnens gröna mössor på sista bilden passar alldeles utmärkt ihop med det där köket jag nämnde tidigare. Kolla bara!

Huset är på 98 kvm, ligger i Kisa på (och jag skojar inte, men jag såg det här alldeles precis nu) Tomtebacka(!) och hade ett utgångspris på 225 000.

Funkis utan klassicism

Vi fortsätter gårdagens två teman:
1) förvirring. Igår över de där 13% som hade sån otur när de röstade. Idag över om huset jag hittat på hemnet den här gången är nybyggt? Sköna Hem-renoverat? Varsamt restaurerat? Eller orört?
2) funktionalism. Igår en light-variant från 1942. Idag en funktionalism utan klassicistiska element från 1948.

Vi börjar väl med fasad som vanligt så kan vi jämföra med gårdagens dito.

Lådan känner vi igen, men nu med det nya, platta taket och liggande fönster. Om man jämför hur husen förhåller sig till omgivningen kan vi se en markant förändring – där huset i Mönsterås stadigt satt sig tillrätta i skräddarställning mitt på gräsmattan för att meditera tills det har uppnått Nibbana, har huset på Hisingen (jo, det ligger på Hisingen, jag glömde visst att säga det) letat upp en liten avsats att sätta sig på och dingla med benen en stund innan det är dags att dra vidare. Det är spännande med hus som har egna personligheter, men nu börjar visst min babbliga personlighet att ta överhand och jag som skulle gå och sova. Mot interiör och de där olika stadierna som jag nämnde i inledningen innan jag började med mina meditations-metaforer.

-sköna hem?

– varsamt renoverat och tapetserat av Ernst-inspirerad vintage-fantast?

– …som lät vardagsrummet stå för de stora gesterna

– eller bara orört?

Skogsvägen3, Hisingen, Göteborg
2 300 000 för 3 rum, kök och altan från 1948 på 93 kvm

En liten pärla

Gårdagen var trist och jag kan inte riktigt säga att jag hämtat mig än. Sist jag var inne på Aftonbladet/ DN/ Expressen/ Svd så här mycket var när det brann i Sala i somras. Men detta är ingen politisk blogg. Detta är en ”här är fina hus för det gör mig glad”-blogg och här är en riktig pärla i Mönsterås, med tydliga planer och allt. Om ni tycker att den brister i sitt analytiska engagemang så tänker jag frankt skylla på SD:s valframgångar. De har tydligen lyckats få till och med mig att sluta tänka efter nu- hupp! Bort med politiken! Fasad!

Sedär! En fyrkantig, putsad låda med valmat tak och stentrapp upp till en tydlig entré med entrétak som hålls upp av pelare. Så enkelt och så tydligt! 40-tal naturligtvis. Precis då när man fortfarande kunde slänga in lite klassiska element i sin funktionalism. Öppningen i tillbyggnaden i tegel tycker jag såklart ser spännande ut, vad sägs om en närmare titt?

NÅGONTING händer där. Kanske planerna kan ge något?

Aha! Där var ytterligare en ingång i huset som leder direkt in till allrummet via en hall. Jamen, det var ju enkelt. Hur ser det ut där inne då?

-allrum

-vardagsrum

-kök

Jag kan inte rå för det! Jag älskar färgerna! Många gånger stod jag och pillade på proverna på röd linoleum på kontoret och önskade att jag kunde få bestämma att beställaren skulle ha det på sina nya golv, men idag är vi inte alls så sugna på att vara vågade i våra golvval. Och jag tror knappast någon hade kommit på tanken att kombinera det röda golvet med mintgrön list, hur fantastiskt resultatet än blir. Överlag har jag känslan att vi använder oss av mindre mättnad i färgerna idag – kolla på färgen på plattorna kring öppna spisen! Den skriker ”häng upp julstrumpan på mig”. Idag väljer vi mest färger som viskar – som pasteller. Nåväl. Huset har en övervåning också.

-plan

Men den är helt ärligt inte mycket att visa ifrån. Rumsfördelningen som syns i plan är egentligen den enda behållningen. Ytskikten är inte ens charmigt slitna- bara slitna, men en bild som visar vinklarna där uppe kan jag väl bjuda på.

Enligt mäklaren är huset ”i stort behov av renovering och modernisering och självklart lite kärlek”. Jag säger skippa moderniseringen och satsa på mer kärlek!

495 000 för 130 kvm och 6 rum från 1942.